Du får möjlighet att besöka en stenåldersplats, en uråldrig samisk plats och en samisk lägerplats som användes på 1960–1970-talet. Du får också lära dig om de insekter som föds i de små dammarna längs stigen, om hur klimatförändringen förändrar fiskbeståndet i sjöarna och hur renbete skyddar arktiska växter.
Nedan får du en inblick till innehållet av Tsahkaljärvi vetenskapsled. Mera innehåll hittar du i Kilpisjärvi vetenskapsleder -appen.
Renområde
På vandringslederna får du nästan säkert se renar vandra omkring. Det beror på att Kilpisjärvi och den lapska armens område är ett speciellt renskötselområde där renarna får röra sig och beta fritt och på att Enontekiö är hemvist för cirka 20 000 renar.
En bra plats att bo på
Människor har bott i Kilpisjärviområdet i tusentals år. Redan förhistoriska invånare tyckte att Tsahkaljoki-älvens mynning var en fin plats att bo på. Tecken på förhistorisk aktivitet, i form av stenflisor — avfallsprodukter från tillverkning av stenverktyg — har hittats runt vindskyddet och stugorna. Stenverktygen är från stenåldern och den tidiga metallåldern och kan vara mellan 10 000 och cirka 1 500 år gamla.
Varmare sjöar
Lappland blir snabbt varmare och nederbördsmängderna har ökat under de senaste decennierna. Längre och varmare somrar gynnar arternas utbredning, och särskilt vårlekande arter såsom gärs, abborre och mört har nyligen koloniserat nya sjöar nära sjön Kilpisjärvi. Uppvärmning och eutrofiering (övergödning, dvs. ansamlingen av näringsämnen i miljön, i det här fallet sjön) har studerats mest inom ett område som sträcker sig från Kilpisjärvi till polcirkeln, utifrån forskningsdata från 19 sjöar.
Vad är vattenlevande insekter?
Nästa gång du ser ner i en damm eller sjö och ser rörelser i vattnet kan en del av dem bero på vattenlevande insekter som simmar. Vattenlevande insekter börjar sin livscykel som ägg som har lagts på eller i närheten av vatten och väntar på att kläckas under gynnsamma växtförhållanden, vanligen på våren. Efter kläckningen har de en simmande livsfas (kallad larvstadiet) när de lever och växer i floder, våtmarker, dammar eller sjöar.
Sjön Tsahkaljärvis gárdi – ett relativt nytt samiskt rengärde
Om du ser dig omkring kan du se en rund, ängsliknande jordlapp med vegetation som sticker ut, eftersom den inte är täckt av fjällbjörkar som annars omger området. På 1960–1970-talet fungerade det här runda området som en plats för öronmärkning av renkalvar för samiska renskötare inom den lokala Gova-Labba-siidan, dvs. renskötselsamhällen som bygger på familj, försörjning och territorier. Renarna drevs in och separerades inom ett lättbyggt kviststängsel (nordsamiska: rissegárdi) som under årens lopp användes återkommande under säsongens öronmärkning av djuren.
Marken vid den östra änden av sjön Tsahkaljärvi (på samiska: Čáhkáljávri) har varit bebodd och brukad av människor i årtusenden. De tidigaste spåren av mänsklig aktivitet är stenflisor som hittats längs stranden och som härstammar från stenåldern. Senare spår av mänsklig aktivitet sträcker sig cirka 1 000 år tillbaka, då samiska renskötare bosatte sig vid flodmynningen. Samiska renskötare har vid behov använt området för säsongsboende under sina årliga vandringar även i början av 2000-talet.