Inom den veterinärmedicinska patologin undersöks djurens och kroppens svar på olika stimuli och sjukdomsalstrare. Viktiga metoder är makroskopiska och mikroskopiska undersökningar av döda djur samt undersökningar av vävnads- och cellprover från djur. Centralt i forskningsarbetet är att öka kunskapen om orsaker till sjukdomar och deras uppkomstmekanismer.
Patologin är en del av den avancerade kliniska veterinärmedicinen. I det kliniska arbetet är det viktigt att identifiera sjukdomsalstrare och sjukdomsprocesser och fastställa prognoser, både med tanke på individers behandlingar och med tanke på djurpopulationers hälsa och välbefinnande.
Den veterinärmedicinska patologin och parasitologin erbjuder diagnostiska tjänster. Till de diagnostiska tjänsterna hör obduktion av husdjur och utredande av dödsorsak, histopatologisk undersökning av vävnadsprover och tolkning av cytologiska prover.
Parasitologins centrala forskningsområde är så kallade zoonotiska parasiter som orsakar sjukdomar hos människor och djur, och parasiter hos sällskaps- och hobbydjur.
Olika prover från djurpatienter skickas in till oss för patologisk och parasitologisk diagnos. Efter diagnostiken kan delar av provet bli över, och det kan vara ändamålsenligt att spara dessa för forskning och undervisning och som jämförelseprov. Diagnostiska resultat kan också användas i forskning i efterhand. Den här typen av forskning är retrospektiv till sin karaktär, vilket innebär att uppgifter som sparats i patientsystemet används i undersökningarna.
Proverna och djurpatientens uppgifter ska förvaras och analyseras skyddade. I samband med analyser som utförs i forsknings- eller undervisningssyfte hanteras proverna så att ägarens eller djurets identifieringsuppgifter inte kommer till utomståendes kännedom, och ägarens namn eller andra personuppgifter framgår inte i eventuella publicerade resultat. Om ett prov skickas till en utomstående aktör (t.ex. för undersökning eller som jämförelseprov) innehåller det inga uppgifter som kan identifiera djuret eller ägaren.
Djurpatienten har inte alltid direkt nytta av att prover eller tidigare resultat vidareanvänds, och det meddelas inte separat till ägaren. Men den information som fås från varje djur är värdefull för den vetenskapliga forskningen och undervisningen och kan på så sätt vara till nytta för framtida djurpatienter.