Slavisk språkhistoria har undersökts i Helsingfors i långt över hundra år, men under vår tid kan vi ännu klargöra bilden av slaviska språks och deras talares ursprung, med hjälp av nya metoder och i samarbete med representanter för olika vetenskapsområden.
Under de senaste årtiondena har slavisterna särskilt undersökt språkkontakter (till exempel inom Balkanområdet) samt språk i deras samhälleliga kontext – till exempel skriftspråkens historia, språknationalism, språkpolitik och socioonomastik (namns samhälleliga roll). Forskningsverksamhetens fokus har varit på de slaviska språken i sydöstra Europa, men betydande resultat har också uppnåtts i afasiologin (studie av språkstörning) på tjeckiska.