Forskningen i asiatiska språk (hindi, japanska, kinesiska, koreanska och urdu) är relaterad till ämnesområden som språkhistoria och allmän språkteori, språkanvändning och förhållandet mellan språk och samhälle, analys av enskilda författares verk, principiella frågor i litteraturvetenskapen och beskrivningar av hela tidsepoker.
Fokusområden inom språkforskningen är bl.a.
- (mandarin och koreanska) fonetik, fonologi, syntax och pragmatik
- diskursanalys (t.ex. kinesiska media och litteratur, koreansk litteratur, drama och film, lag- och domstolsspråket i Japan)
- det kinesiska skriftsystemet
- kontrastiv språkforskning
- klassisk kinesiska
- översättning från finska/engelska till kinesiska och från japanska till finska
- undervisning i asiatiska språk som främmande språk och språkinlärning
- utvecklingen av hindi och urdu samt politiska och samhälleliga faktorer som påverkat språkutvecklingen
- språk som är utsatta och som återupplivas
- språkkontakter och språkattityder
- språk(utbildnings)politik
I skärningspunkterna mellan språkforskning, litteratur och kultur är fokusområden för forskningen även
- språket och populärkulturen
- poesi på urdu och dess framställningskontext
- urdu som språk för en islamisk reformation
- persisk litteratur i Indien
Undervisningen och forskningen i de asiatiska språken är nära sammanlänkad med forskningen i kulturer och samhällen i Öst- och Sydasien.
Projekt
Publikationer