Konst, konstprocesser och konstutövandets villkor analyseras i sina tid- och platsmässiga sammanhang. De studeras som kulturella, historiska, estetiska och samhälleliga företeelser bland annat med fokus på betydelser, produktion och användning. Konsthistorikern kombinerar mångsidigt och tvärvetenskapligt teorier och metoder i en visuell, materiell och rumsrelaterad analys. Olika kultur-, semantik- och samhällsteorier, såsom genusvetenskapen, har varit centrala i den kontinuerliga omdefinieringen av konsthistorien.
Vår konsthistoriska forskning är mångfasetterad. Den är sammanlänkad med den internationella forskningen på området och interagerar med flera vetenskapsområden. Centrala forskningsområden är landskap, bebyggd miljö, konsthistoriens historia, stadsrum, medeltiden och modern konst samt bildkonst och arkitektur i all sin mångfald.