Fakulteten har flera olika former av undervisning, såsom föreläsningar, kursbunden undervisning (på fältet och i laboratorierna), seminarier och nätundervisning. Undervisningen ordnas flexibelt under många studieavsnitt, genom att kombinera närundervisningsperioder, arbete i små grupper och distansundervisning. Vi har dessutom studieavsnitt som genomförs som självstudier, t.ex. i samband med artkännedom eller litteratur.
Nätkurser som betonar interaktion lyfter fram betydelsen av kunskap och lärande. En av fördelarna med digital undervisning är den friare tidsdisponeringen – undervisningen är tillgänglig för studenten vid rätt tillfälle.
Interaktion och fortlöpande utvärdering, inklusive kamratutvärdering, betonas i undervisningen. Föreläsningsinspelningar, direktsändningar, små och större uppgifter samt grupparbeten ingår i olika variationer. Studenterna uppmuntras att diskutera och kommentera aktuella ämnen. En undervisningsmetod som visat sig vara lyckad grundar sig på trådar med frågor och svar i ämnen som valts av läraren.
Nätundervisningen har ökat vid vår fakultet tack vare de många möjligheterna den erbjuder. Nätkursen i ekotoxikologi i kandidatprogrammet för miljövetenskaper handlar till exempel om varför skadliga kemikalier är så skadliga. Studieavsnittet Miljöriskbedömning behandlar miljöns kemikalisering som ett bredare samhällsproblem. En del av undervisningen för Molekylär näring (Molecular nutrition) är utformad som ett datorspel.
Undervisningen genomförs mångsidigt och även om läraren inte befinner sig fysiskt på samma plats som studenten, är läraren ofta närvarande på kurserna.
En betydande del av undervisningen om arter och biotoper på både kandidat- och magisternivå sker på fältet i arternas naturliga livsmiljöer. De flesta fältkurserna ordnas vid Helsingfors universitets egna biologiska stationer, som ligger i Kilpisjärvi i Fjäll-Lappland, Lammi i det boreala området och Tvärminne på Hangö udd.
Vi ordnar också fältkurser i naturområden som ligger i huvudstadsregionen eller dess närhet, och vid Helsingfors universitets forskningsstation Taita i Kenya samt på diverse varierande ställen.
Laboratoriekurserna är en viktig del av den biovetenskapliga undervisningen. De förenar teori och praktik och ger studenten förutsättningar för experimentell forskning och vetenskaplig rapportering. Kunskaperna i dem båda behövs och fördjupas under hela studietiden. Laboratoriekurserna inleds redan under det första studieåret, då studenterna lär sig allmänna laborationsfärdigheter och grundläggande metoder inom biokemi, mikrobiologi och molekylär genetik, samt hur man arbetar säkert och noggrant.
Laborationerna föregås av ett teoriavsnitt som handlar om de här ämnesområdena. Laboratoriekurserna på kandidatnivå innehåller övningar i självständigt arbete samt planering och schemaläggning av arbetet. De här är grundläggande akademiska färdigheter som övas in och utvecklas vidare under magisterstudierna.
Magisterstudiernas laboratoriekurser ger en inblick i moderna experimentella metoder och lär studenten att tillämpa dem för att lösa forskningsfrågor. Samma utrustning som används för forskningsändamål används ofta i undervisningen. Innehållet i laboratoriekurserna behandlar metodik inom bl.a. molekylär- och cellbiologi, neurobiologi och genetik. Kurserna kompletteras av individuella forskningsprojekt som har nära anknytning till pågående forskning. Projekten stärker studenternas metodiska färdigheter och genomförs i forskningsgrupper, varmed studenterna har goda möjligheter att delta i gruppernas verksamhet.
Resultaten från forskningsprojekten presenteras vanligtvis i form av en vetenskaplig artikel, vilket utvecklar skriv- och rapporteringsfärdigheterna. Laboratoriekurserna och forskningsprojekten ger studenterna en stark metodisk grund för experimentella magisteravhandlingar (pro gradu). Utöver laboratoriemetodik innehåller många av magisterstadiets kurser datorövningar. Övningarna förbättrar studenternas beräkningskunskaper och färdigheter i hanteringen av biologisk information, som båda blir allt viktigare för den biovetenskapliga forskningen och tillämpningarna av den.
Vår fakultet är mycket forskningsintensiv, vilket vi har stor nytta av i vår undervisning. Under sina studier blir våra studenter bekanta med de olika forskningslaboratorierna och växthusen på Campus Vik samt med våra forskningsstationer. Kombinationen av metodiska och teoretiska färdigheter är en styrka som vi vill erbjuda våra studenter.
Vi använder oss av ett brett spektrum av forskningsmetoder från traditionell terrängforskning till de modernaste laborationsmetoderna. Genetiska och genomiska metoder används inom många områden. Neurobiologin kännetecknas av att man studerar nervcellernas funktioner med elektrofysiologiska och optiska metoder tillsammans med genetiska och molekylärbiologiska metoder. Avbildningsmetoderna når finstrukturen hos organiska molekyler, medan en populationsbiologisk studie utreder interna lagbundenheter och deras mekanismer hos populationer.
Inom ekologi och evolutionsbiologi använder man biologiska forskningsmetoder i stor utsträckning. Metoderna varierar från traditionell terrängforskning och experimentell forskning i terräng och laboratorium till de modernaste genetiska och genomiska metoderna. På senare tid har dataanalysen av omfattande ekologiska och genomiska datamaterial kommit i centrum för den ekologiska och evolutionsbiologiska forskningen.
Den botaniska utbildningen och forskningen tillämpar moderna forskningsmetoder och modern utrustning som gör det möjligt att observera, avbilda och modellera vitala funktioner hos växter. Inom vår grundforskning använder vi modellväxter såsom backtrav och björk, samt mutanter som framställs av dem med hjälp av genetiska metoder.
Inom växtbiologin har man till exempel kunnat ta fram vårtbjörkens hela genom, dvs. arvsmassa, med hjälp av teknik som grundar sig på DNA-sekvensering. Det öppnade nya möjligheter att identifiera gener som påverkar tillväxthastigheten, virkeskvaliteten och sjukdoms- och skadebeständigheten hos träd.
Växternas ämnesomsättning och cellkommunikation studeras med biokemiska metoder, medan olika mikroskoptekniker gör det möjligt att avbilda funktioner på cellnivå.
Växthusen på Campus Vik och det automatiserade systemet för mätning och avbildning möjliggör en långvarig uppföljning av fotosyntesen, tillväxten och livscykeln hos modell- och nyttoväxter.
MES-laboratoriet är specialiserat på molekylärgenetisk forskning om naturliga populationer. Laboratoriet undersöker bl.a. fylogenetiska, biogeografiska, naturvårdsgenetiska och beteendeekologiska frågor med hjälp av DNA-polymorfism och genuttryck. Därtill ordnar MES-laboratoriet kursundervisning i grundläggande molekylärgenetiska metoder, som tillämpas i samband med magisteravhandlingar som avläggs vid fakulteten.